Красная перчатка : сборник шведских детективных рассказов


                DEN ROD* VANTEN




            OCH ANDRA DECKARE





DECKARE


Подготовка текста, комментарии и словарь Н. И. Жуковой





ИЗДАТЕЛЬСТВО

Санкт-Петербург

УДК 372.8
ББК 81.2 Шве-93
       К 78
К 78 Красная перчатка: Сборник шведских детективных рассказов: Книга для чтения на шведском языке. — СПб.: КАРО, 2010. — 224 с. — (Серия «Вокег i original»).
    ISBN 978-5-9925-0503-0.
         Сборник «Красная перчатка» состоит из 15 детективных рассказов современных шведских писателей. Авторы обращают внимание читателей на проявления вечных человеческих пороков — равнодушие к ближнему, алчность, зависть — в современных социальных условиях. Герои рассказов как преступники, так и обычные люди, попавшие в скверные обстоятельства или желающие отомстить обидчику.
         Неадаптированный текст рассказов снабжен комментариями и словарем. Книга предназначена для студентов вузов и всех любителей шведской литературы.
УДК 372.8
                         Оптовая торговля: ББК 81.2 Шве-93 в Санкт-Петербурге: в Москве:
ул. Бронницкая, 44 ул. Краснобогатырская, 31
тел./факс (812) 575-94-39,320-84-79 тел./факс: (495) 964-02-10,964-08-46 e-mail: karo@peterstar.ru e-mail: moscow@karo.net.ru www.bookstreet.ru
DEN RODA VANTEN ОСН ANDRA DECKARE
КРАСНАЯ ПЕРЧАТКА
Сборник шведских детективных рассказов
        Подготовка текста, комментарии и словарь Н. И. Жуковой
Ответственный редактор В. А. Шагнева Технический редактор Ю. В. Гадаева Иллюстрация на обложке О. В. Маркиной
Издательство «КАРО», ЛР № 065644
        195027, Санкт-Петербург, Свердловская наб., д. 60, (812) 570-54-97
www.karo.spb.ru
Гигиенический сертификат
№ 78.01.07.953.П.004024.03.07 от 22.03.2007
       Подписано в печать 15.04.2010. Формат 70 х 100 У₃₂. Бумага газетная.
        Печать офсетная. Усл. печ. л. 9,03. Тираж 1500 экз. Заказ № 04.03
Отпечатано в типографии «КАРО»
ISBN 978-5-9925-0503-0                         © КАРО, 2010

       О сборнике шведских детективов

   Во всем мире современная шведская литература известна прежде всего многочисленными изданиями шведских детективов. По данным журнала Bookseller, в рейтинге самых продаваемых книг в области художественной литературы (за 2009 год) лидируют современные шведские писатели. Так, первое место в данном рейтинге занял шведский писатель Стиг Ларссон. Его трилогия «Миллениум» попала в список бестселлеров в пяти странах. Еще два шведских писателя, пишущих в детективном жанре, — Камилла Лекберг и Хеннинг Манкелль — оказались на шестом и девятом местах соответственно.
   Предлагаемый вниманию читателей сборник состоит из 15 рассказов шведских мастеров детективного жанра. Авторы рассказов, представленных в книге, являются членами Шведского Союза Писателей-криминалистов и обладателями различных литературных премий. Многие из них (Я. Е. Арвастсон, К. Е. Генберг, У. Дурлинг, Я. Екст-рэм, У. Пальмстрэм, У. Трентер и др.) считаются признанными мэтрами жанра в Швеции и за ее пределами, их произведения переведены на разные языки мира, по их сценариям сняты фильмы и телесериалы. В сборнике приводятся рассказы одного из самых плодовитых писателей Швеции — Я.О. Экхольма, автора более 200 книг, и одного из самых читаемых в Швеции — О. Сведелида.
   Действие большинства рассказов происходит в Стокгольме и его пригородах. Динамика развития сюжетов раз
3

О СБОРНИКЕ ШВЕДСКИХ ДЕТЕКТИВОВ

лична: от неторопливой в шведском стиле до стремительно неожиданной в духе «экшн». Авторы обращают внимание читателей на проявления вечных человеческих пороков — равнодушие к ближнему («Красная перчатка»), алчность, зависть («Плесень») — в современных социальных условиях. Герои рассказов как преступники («Тени из прошлого», «Убийство под шлягеры», «Кот в сапогах», «Ночная смена»), так и обычные люди, попавшие в скверные обстоятельства («Человек в реке») или желающие отомстить обидчику («Женщина мечты»). Даже в мистическом детективе «Последний поезд» выделены острые социальные проблемы — превышение должностных полномочий и классовое неравенство. Рассказ «Невосполнимая утрата» отличается особым психологизмом, и это неудивительно, ведь его автор (У. Дурлинг) — не только писатель-криминалист, но и уважаемый в Швеции врач-психотерапевт.
   Критики отмечают, что шведский детектив заставляет читателя думать и адаптирует его к современному миру.

SAMHALLSMOGLET

Av Jan Eric Arvastson

   De latta snabba stegen kom narmare. Tore Groll kande en lining av obehag. Han forsokte oka farten pa sin egen tunga kropp. Men det gjorde bara ont; knana plagades annu mera. Han sjonk flamtande ner pa en vaggfast sits som fanns dar till batnad for bentrotta. Huset var ett av de manga i sodra ytter-stadsdelarna som inte hade hiss.
   De snabba stegen tillhorde som vantat Grolls granne pa tredje vaningen, Jansson. Jansson job-bade med telefonforsaljning i Sverige av exklusiv sportutrustning for nagon firma i USA, visste Groll.
   Jansson stannade och betraktade Groll. Jansson log men ogonen var iskalla. Hans magra spanstiga kropp var iford traningsoverall och joggingskor som liknade bandtraktorer i miniatyr.
   — Har sitter herr Ligga-Till-Last! Jojo man tack-ar. Herr Ligga-Till-Last har inte orkat ta sig in i sin la-genhet ens i dag, sa Jansson i oforskamd ton. Sorgligt


5

JAN ERIC ARVASTSON

att se! Jag har just sprungit en mil-runda. Hang med nasta gang, Groll — sa kommer du att ma bra. Han skrattade hanfullt.
   Groll sa: Jag reder mig. Hans stora vita ansikte var svettigt. Medan telefonforsaljaren inte verkade vara det minsta paverkad.
   Groll visste, att nar Jansson kom in till sig, skulle han satta pa en kastrull halsogrot. Som tick koka upp medan han stod i duschen och bollade med hantlar samtidigt. Jansson at groten tillsammans med krus-kabrod och rivna rodbetor.
   Groll sag ner pa sin egen feta kropp i den svarta kostymen, som korvade sig kring armar och ben. Han hade vast, vit skjorta och slips ocksa. Groll bar sana klader for att gora korrektast mojliga intryck pa forsakringskassan i Bjorkhagen och andra myndig-hetsrepresentanter han ofta behovde soka upp.
   — Pa vag till min traningsrunda i gar, sa Jansson, sag jag dig komma ut fran socialbyran. Veckan inn-an var ambulansen har och hamtade dig... !
   Groll log osakert. — Ett plotsligt hjartflimmer forra veckan. Jag maste in nagra dagar pa oversyn. Och mina inkomster ar ju sma...
   Jansson log inte. — Andra gangen pa kort tid.
   Telefonforsaljaren tog snabbt och utan anstrang-ning de aterstaende stegen upp till sin egen avsats. Over axeln ropade han:
   — Nar ska du betala mig pengarna du lanade da, Groll? Tror du du lever lange nog for att gora det! ?

6

   Fran borjan hade Groll tyckt att de hade fin kon-takt. Jansson hade stott honom i trappan. Till och med gatt och handlat ett par ganger. Groll hade upp-levt det som om grannen hade utbyte av samvaron. En gang nar Groll hade varit i akut penningknipa, utverkade han ett lan pa 2 500 av Jansson. Mot en li-ten skriftlig forbindelse, forstas.
   Groll hade trott att Janssons sympati hangde ihop med att de hade en del gemensamt: 37 ar, en-samstaende, tunnhariga. Aven ansiktena paminde om varann. Fast Janssons var brunare och snyggare.
   Olikheterna var forstas fler. Jansson hade ett bra jobb medan Groll forlorat sitt for langesen. Mest skil-de sig kondition och livsstil. Nagra skulle ha sagt att Jansson levde sunt och hade en valtrimmad kropp medan Groll var overviktig, rentav sladdrig, at for manga flaskkotletter och sockerbullar till kaffet. De skulle ha sagt att Groll rokte alldeles for manga cigar-retter och hade for nara till 61- och spritflaskorna.
   Groll sag det inte sa. Han levde i harmoni, det var hans uttryck. Maten, drickat och cigarretterna ar li-vet for mig, hade han nan gang undsluppit sig till Jansson. Det enda som liksom ar kvar. Jobbet har jag mist, far inte ens stampla langre. Krusa for bidrag till livsuppehallet.
   Jansson hade nickat, till synes forstaende. Men snart blev Groll varse vad han egentligen ansag. En dag i trappan visade han Groll vad han hade strukit under i en broschyr. Sjukvarden i landstinget kostade

SAMHALLSMOGLET

7

JAN ERIC ARVASTSON

en helsikes massa miljarder. Se har, sa Jansson. Tre varddagar pa invartesmedicinen for att kolla ditt hjartflimmer. 66 000 kronor!
   — Sa mycket..., mumlade den tjocke mannen.
   — Var du inte inne i varas ocksa, fortsatte Jansson, och opererade vansterknaet? Det kostade sam-hallet — vill saga mig — 31 500 kronor. Samhallet hjalper dig inte for lite, Groll. Utan alldeles at skogen for mycket! Janssons rost var stalhard nu.
   Nagra veckor senare motte Groll sin granne pa vag in till systemet i Karrtorp. Jansson hade sallskap med en snygg tjej. Nar han fick syn pa Groll, sa han med hog rost: — Halsa pa Lilly, Ligga-Till-Last! En vaninna till mig! Lilly jobbar pa apoteket har uppe pa Lagskarsvagen. Hon sajer att det ar ohyggligt sa mycket piller och droppar en del tar ut! Jansson skrattade och tog Groll i armen. — Lilly och jag ska ut och springa strax. Hang med!
   Groll drog sig loss. — Var hygglig lamna mig i fred!
   Tjejen, Lilly, sa vasst: Somliga duger inte till nan-ting. Det ar bara att inse det!
   Groll satt i koket efter middan, med kaffe och en cigarrett. Den stund pa dan han madde bast. Ring-klockan skrallde. Nar han oppnade, trangde sig Jansson in, i traningsoverall. Han sa: Du ska veta. Jag ar med i en storre grupp nu, Groll. Lilly ocksa. Vi arbe-tar for att... atgarda sana som du. Vi har ett vaxande antal fortroendevalda i landstinget och Stadshuset

8

med oss. I riksda'n ocksa. Du, Groll — vet du vad Lilly kallar dig? Hon kallar dig «samhallsmogel»!
   — Ut med dig, Jansson! skrek Groll best och mo-tade den andre genom dorren. Men efter en stund ringde det pa igen. Det var Jansson. Han holl upp ett papper framfor ogonen pa Groll och skakade. Skuld-fbrbindelsen!
   — Jag lamnar den har till en privatinkasserare i morron. Han kan vara... hardhant mot sana som inte betalar!
   — For Guds skull...! utbrast Groll.
   — Om... du inte staller upp. Nu! Vi ska ta reda pa hur sjuk du egentligen ar. Samhallsmogel, fortsatte Jansson hart. Jag vantar medan du klar om...
   Det danade och brande i Grolls brost. Jansson hade kort ner till P-platsen i Bjorkhagens centrum dar den stora promenad — och joggarstigen mot Hellasgarden borjar. Forst hade Jansson gatt en bit, «for uppvarmning» som han sa. Men sedan okade telefonforsaljaren plotsligt takten. Han sprang efter Groll, som en ond ande. Utom de sjalva fanns inte en manniska i den kalla snogloppiga vinterskymning-en. Groll bar randiga pyjamasbyxor och bla T-shirt — det var allt han hade som liknade joggingklader. Pa fotterna ett par gamla lagskor. De hade sprungit i 400 meter nu, uppfor, nedfor. Framfor skymtade en bro i halvmorkret. Pa andra sidan sag Groll en brant uppforsbacke. Det skulle aidrig ga...! Knaet skicka-de spjut av smarta genom benet; magen var som ett

SAMHALLSMOGLET

9

JAN ERIC ARVASTSON

varigt sar. Och brostet... Groll kande pa sig att Jansson inte bara hade gruppens uppdrag att testa ho-nom — utan helt enkelt ta livet av honom.
   Nu rusade Jansson forbi Groll. Han var inte ens andfadd. — Anej herr Samhallsmogel! Inte sakta farten! Vi ska uppfor backen. Da farvi se vad du gar for... !
   Jansson vande sig om och sprang baklanges over bron for att kunna iaktta Groll... Janssons ansikte lyste av skadegladje. — Battre opp... battre upp...! skanderade Jansson. Ta-i-nu...!
   Utan att han markte det hade Jansson kommit for nara broracket, just dar bron nar stranden. Han tor-nade mot racket och slant, foil over med ett skrik. Det tystnade nar han slog i huvudet darunder med ett dovt Ijud.
   Tore Groll klattrade langsamt ner. Janssons bakhuvud var fatalt ilia atganget. Groll satt stilla en stund, vilade och tankte. Sabytte han klader med Jansson, tog pa sig den exklusiva overallen i blan-kande material med fantasidekor. Ocksa det fina joggingarmbandet med stegklocka och kardborr-knappning. Den lilla fickan i armbandet inneholl nyckeln till Janssons lagenhet och ett ID-kort.
   Jansson blev inte snygg i Grolls paltor. Som kro-nan pa verket stack Groll sitt eget ID under resaren pa Janssons pyjamasbyxa.
   Nagra dar senare, nar Groll flyttade in i Janssons bostad, ringde han en bank i Hammarbyhamnen. —

10